KANAE

Natur

40 uppslag

  1. 030 Ju mognare risaxet är, desto djupare böjer det huvudet.
  2. 101 Över månen molnen, över blommorna vinden.
  3. 102 Snön knäcker inte pilträdet.
  4. 104 Ett berg är inte ädelt för att det är högt.
  5. 106 Höstsolen faller som ett ämbar i brunnen.
  6. 109 Floden rinner utan uppehåll, och ändå är det aldrig samma vatten.
  7. 110 Snön är ett brev sänt från himlen.
  8. 111 Ska man bara se blommorna i full blom, månen bara utan moln?
  9. 126 Ett löv faller, och man vet att hösten kommer över världen.
  10. 135 Plöja i solsken, läsa i regn.
  11. 136 Blommor, fåglar, vind, måne.
  12. 160 Gammal damm — en groda hoppar i, ljudet av vatten.
  13. 161 Vilken tystnad — cikadornas sång tränger in i klipporna.
  14. 162 Juniregnen samlande, strid rinner Mogami.
  15. 164 Små sparvar, är plats, ur vägen! Hästen kommer.
  16. 165 En blomvinda har tagit mitt brunnsämbar — jag ber grannen om vatten.
  17. 167 Vårhav — hela dagen gungar det, gungar sakta.
  18. 168 Rapsfält — månen i öster, solen i väster.
  19. 175 Blommorna varar sju dagar.
  20. 181 Djup höst — min granne, vad gör han, månne?
  21. 209 Sommargräs — av krigarnas drömmar, detta är vad som återstår.
  22. 211 Fullmåne — hela natten gick jag runt dammen.
  23. 212 Bergsstig — något obestämbart rörande: en viol.
  24. 213 Upprört hav — utsträckt över ön Sado, Vintergatan.
  25. 214 Plommondoft — och plötsligt stiger solen över bergsstigen.
  26. 216 På den döda grenen har en kråka slagit sig ner — höstkväll.
  27. 217 Första kalla regnet — även apan tycks önska sig en liten halmkappa.
  28. 218 Hur många molntoppar har rasat — och här är berget under månen.
  29. 220 Snön har smält — byn är full av barn.
  30. 224 Vad läcker den ser ut, snön som faller — flockig, mjuk.
  31. 225 Juniregn — mot den svällda floden, två hus.
  32. 227 En blomvinda — en enda krona, blå som en djup göl.
  33. 228 Det unga lövet har begravt allt — utom, ensamt, berget Fuji.
  34. 231 Tuppkammar — det måste väl finnas fjorton eller femton.
  35. 233 Sommarstorm — alla vita ark på skrivbordet bortblåsta.
  36. 234 Hur djupt jag än tränger in, tränger in igen — blå berg.
  37. 281 Snön, månen, blommorna.
  38. 286 Om våren är det gryningen.
  39. 292 När jag kommer ut vid Tago-bukten ser jag: på Fujis höga topp, vit, snön som ännu faller.
  40. 299 Landet är förött; bergen och floderna består.